|
Klipp fra Fortidsminneforeningens nyhets side"forsurning" « on: May 25, 2005, 08:17:30 PM » |
|
Försurning hotar svenska fornfynd
Den ökade försurningen hotar Sveriges fornlämningar. Det visar en jämförelse
som Riksantikvarieämbetet har gjort mellan gamla och nya fynd. Framför allt är
det föremål av järn, brons och ben som förstörs av den höga försurningsgraden i
jorden.
Till vänster ett exempel på fornfynd (en spik) som bär tydliga spår av
den försurade jorden. Till höger en bronsnyckel från vikingatiden som grävdes
upp i lutet av 1800-talet innan det sura nedfallet tilltog på 1950-talet.
I slutet på 1800-talet kunde arkeologerna finna välbevarade saker i jorden. Det
kunde gälla allt från vikingasvärd till bronsföremål och skelett. I dag har den
ökade försurningen gjort att fornfynd förstörs. Medan man förr kunde finna en
hel kittel i jorden, hittar man bara en bronsklump i dag. I stället för en
vacker spjutspets, återstår numera bara rostflagor.
Bland annat kan man se att det material som Hjalmar Stolpe grävde ut på Birka
under 1870-talet är betydligt bättre bevarat än de fynd som har tagits fram under 1990-talets utgrävningar. Och
när Riksantikvarieämbetet gjorde en inventering av 5 000 föremål i magasinen
runtom i Sverige, visade det sig att standarden på de uppgrävda föremålen
sjunkit.
- Vi tog jordprover ur kulturlagren och studerade nyutgrävda fynd och jämförde
dem med äldre föremål i magasinen. Vi såg på fynd som tagits fram under åren
1860-2000 och märkte att det är en brytningspunkt på
1950-talet. Efter det blir föremålen allt sämre, säger docent Anders G Nord på
Riksantivariekarieämbetet.
Enligt experterna på Riksantikvarieämbetet beror försämringen på en ökad
industrialisering och på bilismen. Detta ökar försurningsgraden i jordarna.
Värst drabbat är Västsverige som också får surt nedfall från kontinenten, något
som även drabbar södra Sverige och Mellansverige. På Gotland har den
kalkhaltiga jorden en gynnsam effekt på föremålen och i de leriga jordarna i
Uppland klarar sig också fynden bättre. Men det är inte bara att till exempel
kalka jorden för att rädda fornfynd.
- Det är komplicerat det här. Vi kan inte rekommendera kalkning för då kanske
vi skadar andra fynd i stället. Det enda arkeologerna kan göra är att gräva ut
och rädda det som räddas kan innan det förstörs, säger Anders G Nord.
- Vi kan se att det hittas färre metallföremål nu. Förmodligen har det med
försurningen att göra. Även benmaterialet är hotat.
Enligt universitetslektor Ronny Liljegren vid Geologiska institutionen är
svavelöföroreningarna de största hoten. På sikt bildas svavelsyra som
förstör även sådant som ligger under marktytan.
- Vi kan se det här på metall och keramik och det drabbar framför allt områden
med lågt ph-värde. Och ju mer det regnar desto mer lakas jorden ut, något som
ökar försurningsgraden. Först märkte forskarna hur försurningen drabbade sten-
och kalkstensskulpturer, nu har vi problemet under marken också, säger han.
I Skåne har benmaterialet drabbats hårt. På 1930-talet grävde arkeologerna ut
ett 7 000 år gammalt skelett i Skateholm som var helt bevarat. När arkeologerna
återvände till platsen på 1980-talet för fortsatta utgrävningar hittade de inte
ett enda skelett.
- Man säger att man ska bevara för framtiden, men i
vissa fall förstörs ju föremålen där de ligger i jorden, säger professor Lars
Larsson vid Arkeologiska institutionen i Lund. För de föremålen finns ingen
framtid.