Klipp fra Fortidsminneforeningens nyhets side"forsurning"

« on: May 25, 2005, 08:17:30 PM »

---

Försurning hotar svenska fornfynd

Den ökade försurningen hotar Sveriges fornlämningar. Det visar en jämförelse som Riksantikvarieämbetet har gjort mellan gamla och nya fynd. Framför allt är det föremål av järn, brons och ben som förstörs av den höga försurningsgraden i jorden.


Till vänster ett exempel på fornfynd (en spik) som bär tydliga spår av den försurade jorden. Till höger en bronsnyckel från vikingatiden som grävdes upp i lutet av 1800-talet innan det sura nedfallet tilltog på 1950-talet.


I slutet på 1800-talet kunde arkeologerna finna välbevarade saker i jorden. Det kunde gälla allt från vikingasvärd till bronsföremål och skelett. I dag har den ökade försurningen gjort att fornfynd förstörs. Medan man förr kunde finna en hel kittel i jorden, hittar man bara en bronsklump i dag. I stället för en vacker spjutspets, återstår numera bara rostflagor.
Bland annat kan man se att det material som Hjalmar Stolpe grävde ut på Birka under 1870-talet är betydligt bättre bevarat än de fynd som har tagits fram under 1990-talets utgrävningar. Och när Riksantikvarieämbetet gjorde en inventering av 5 000 föremål i magasinen runtom i Sverige, visade det sig att standarden på de uppgrävda föremålen sjunkit.
- Vi tog jordprover ur kulturlagren och studerade nyutgrävda fynd och jämförde dem med äldre föremål i magasinen. Vi såg på fynd som tagits fram under åren 1860-2000 och märkte att det är en brytningspunkt på 1950-talet. Efter det blir föremålen allt sämre, säger docent Anders G Nord på
Riksantivariekarieämbetet.

Enligt experterna på Riksantikvarieämbetet beror försämringen på en ökad industrialisering och på bilismen. Detta ökar försurningsgraden i jordarna. Värst drabbat är Västsverige som också får surt nedfall från kontinenten, något som även drabbar södra Sverige och Mellansverige. På Gotland har den kalkhaltiga jorden en gynnsam effekt på föremålen och i de leriga jordarna i Uppland klarar sig också fynden bättre. Men det är inte bara att till exempel kalka jorden för att rädda fornfynd.
- Det är komplicerat det här. Vi kan inte rekommendera kalkning för då kanske vi skadar andra fynd i stället. Det enda arkeologerna kan göra är att gräva ut och rädda det som räddas kan innan det förstörs, säger Anders G Nord.

- Vi kan se att det hittas färre metallföremål nu. Förmodligen har det med försurningen att göra. Även benmaterialet är hotat.
Enligt universitetslektor Ronny Liljegren vid Geologiska institutionen är svavelöföroreningarna de största hoten. På sikt bildas svavelsyra som
förstör även sådant som ligger under marktytan.
- Vi kan se det här på metall och keramik och det drabbar framför allt områden med lågt ph-värde. Och ju mer det regnar desto mer lakas jorden ut, något som ökar försurningsgraden. Först märkte forskarna hur försurningen drabbade sten- och kalkstensskulpturer, nu har vi problemet under marken också, säger han.

I Skåne har benmaterialet drabbats hårt. På 1930-talet grävde arkeologerna ut ett 7 000 år gammalt skelett i Skateholm som var helt bevarat. När arkeologerna återvände till platsen på 1980-talet för fortsatta utgrävningar hittade de inte ett enda skelett.
- Man säger att man ska bevara för framtiden, men i vissa fall förstörs ju föremålen där de ligger i jorden, säger professor Lars Larsson vid Arkeologiska institutionen i Lund. För de föremålen finns ingen framtid.